 Vem är världssämst på att blogga? Jo, det är jag! Har försökt slänga ihop ett litet inlägg den här veckan, men det har inte blivit bra så jag tappade motivation hela tiden. Nu däremot, ska jag skriva några rader till er. Vet ju att ni saknat mig..... :P De senaste dagarna har varit så där otroligt händelselösa vilken är en av anledningarna till min låga motivations nivå. Den nya kursen på universitetet är jättebra och man får med sig massa varje lektion. Vi har lektion så där 2ggr i veckan till cirka 12.00. Helt okej om ni frågar mig. :P Kommer ju hem senare än så dock, typ halv 2 men jag hinner ju ändå ut med vovvarna innan det blir mörkt. Har därför massa goda förutsättningar för att vara motiverad och glad, men jag fastnar vid datorn istället. :P Lyckades fastna för att börja spela pokémon igen, dålig idé! Sen visade min lillebror spelet Amnesia, vilket är sjukt läskigt men beroendeframkallande. Därför blir det väldigt mycket dåligt spenderade timmar som kan vara ännu en anledning till att jag inte är så där pigg och glad. :P Ska skärpa mig, det ska jag verkligen. Okej, tråkigt för er att läsa, men imorgon planerar jag något extra. Eller nej, det gör jag inte alls. Har lika lite planerat som vanligt. Så för att inte svika er, så ska jag komma på här under dagen vad jag kan hitta på imorgon. Hej då ha det så bra! 3 Comments  Nu har jag inte haft en enda föreläsning eller lektion sedan ~10 december på universitetet. Vi har ju skrivit en rapport och vi har haft en liten samling, men det är det enda. Imorgon drar en ny kurs igång och jag är både taggad och lite nervös. Det är alltid lite svårt att slita sig från en lång ledighet. Sova hur länge man vill på dagarna, ända tills hundarna blir studsiga, slickiga, krafsiga och skälliga. Vilket brukar vara något mellan 9-10 tiden. Då är det bara att hoppa upp och studsa tillsammans med hundarna. I alla fall, jag ska verkligen försöka vara jätteduktig denna kursen. (För det har man ju aldrig hört förut) Kämpa hela februari ut sen blir det agility på agility. :) Många planer fram över där. Ska bli så kuuuul! Har ni förresten tänkt på hur mycket hundarna förändras när de kommer ut? Inomhus ser de ut som de kommer dö imorgon av ålderdom. Sen går man ut och de är 2 år allihopa. Ser hur fräscha ut som helst, muskulösa, glänsande päls, smala och trimmade. Sen kommer man in igen och och alla går till sina platser och väntar ut nästa aktivitet. Ser övergödda och uttråkade ut. Haha, eller det kanske bara är mina hundar? :P Ha det bra och ursäkta att jag har varit tyst under helgen! :)  Jag har planerat länge att ta tåget med vovvarna till Karlstad och vandra runt lite, men det har bara inte blivit av. :) Idag däremot hade jag bestämt med Kevin & Yuna att jag skulle komma och hälsa på. Zelda och Meya har ju åkt tåg förut, men inte Stintan. Det var lite svårt för Meya att ta sig in i tåget. Hon var tvungen att hoppa en bra bit och sedan direkt uppför trappa, tillslut fick jag lyfta in henne. Resan för övrigt kunde inte gått bättre. Väl framme mötte vi upp Kevin och Yuna och vandrade runt i skogarna, vägarna och sedan skuttade vi runt på den frusna sjön också. Vädret var underbart, det var kallt som tusan och jag hade för lite på mig, men det var jättekul. :) Kommer jag absolut att göra om, det är ju lite jobbigt med resandet eftersom det tar ca. timman att komma till Karlstad, så det gäller att inte ha något att göra den dagen. :) Nu har hundarna sovit sedan jag kom hem runt 2 tiden. Massa nya intryck för vovvarna, upptäcka helt nya platser med bästa kompisen. Det är roligt. Rapporten är inskickad och nu kan jag skutta runt och vara lycklig ändå fram till tisdag, då den nya kursen sätter fart. Jag är taggad faktiskt! :) Nu blir det tjockis fredag med lillebror och alla djuren. Mor och far arbetar i halmstad under helgen så vi lever loppan här. ;) Ha det bra ni underbara!  Det är inte ofta den där lilla känslan av lugn svävar runt mig. De korta stunder jag faktiskt känt på riktigt lugn, då har jag försökt göra en kopia av det för att kunna använda det när jag inte är lugn. Just nu är jag så icke lugn att mina ben är så där lite ryckiga. Jag har precis skrivit klart min rapport till skolan, men jag är orolig för att den inte är perfekt, vilket den måste vara för att ha en liten chans till G. Man vet liksom inte riktigt vad läraren är ute efter. Det måste vara sammanhängande, allting måste vara på rätt plats, man måste använda minst fyra böcker ur kurslitteraturen och man får inte ta fakta från någon annan plats än böckerna. Man måste välja en fråga att leda arbetet genom. Att finna en fråga som fyra böcker kan svara på är en riktig utmaning. Sedan kan man ju inte ta ett sådant där halvdant svar, utan hela litteraturdelen ska vara på fyra sidor + en diskussionsdel på tre sidor. Själva diskussionsdelen är superlätt, för jag är galet duktig på att diskutera med mig själv. Däremot fakta... Nu har jag skickat iväg rapporten på en snabb bedömning av min syster som också läser på universitetet. Så nu ska jag bara vänta på hennes tyckande och utifrån det kan jag bli lugn eller galet stressad. Imorgon, ska det skickas in, så jag har bestämt mig för att det ska vara klart idag. Imorgon har jag planerat att ta hundarna på en tågtripp till Karlstad för att möta upp Kevin. Gå en promenad i staden och sedan tuffa hemåt igen. Blir lite kul, för Stintan är en snart 10årig tant och har aldrig åkt tåg. Zelda och Meya är väl typ experter på det dock. Även om de inte har åkt tåg sedan sommaren 2010. X) Guuud, var det verkligen så länge sedan? Kändes som om det var i somras. I alla fall, ska bli kul att se hur det går. :) Miljöombyte är något vi verkligen behöver. Är något trött på våra promenader här hemma, även om jag kan gå åt alla håll och kanter. Massa skog och sjö och grejer men man blir ändå trött på dem. Så imorgon blir det en liten överraskning för vovvarna. :) Kramis på er alla!  Nu har jag fått besked om att jag kom med på agilitylägret! Dessutom såg jag igår att resan dit tar ca. 3½h inte 5-6 timmar som SJ visade på i december! Blev överlycklig när jag såg det. Då kommer jag dit tidigt också och inte mitt i lunchen. Hur bra som helst! Åh, vad kul vi ska ha. :D Som en bonus hoppas jag att vi lär oss en massa också. :P Ska bli skönt att bara ha med Meya också, inte för att på något sätt vara dum mot Zelda, men hon skulle inte tycka om att bo bland massa okända hundar. Kanske om hon fick typ 4-7dagar på sig att lära känna dem. Då hade det kanske fungerat bättre. Jag har lärt mig att acceptera det nu. Det är Zelda helt enkelt. Tänk vad nervös jag kommer vara då den 1 mars, dagen innan jag ska åka. När man väl kommer dit och träffat alla är det ju bara roligt, men när man inte vet någonting. Det är lite läskigt. :) Spännande också såklart. Ja, det ska bli roligt helt enkelt, en bra start på agilityåret så man kommer igång med det igen. Vi har ju haft en agilitypaus sedan i november, även om vi tävlat två gånger däremellan. Sunne Bhk har sina hinder i ett ridhus där man får träna varje söndag, men jag kände inte för att vara med denna vintern. Tror det har varit nyttigt för hundarna också. :) Vad ser ni fram emot mest just nu?  Idag fyller ingen mindre än Meya år! Tänk, redan tre år! Det känns som om hon flyttade in förra året, samtidigt som det känns som om hon alltid har funnits här vid min sida! Vad har Meya hunnit med dessa tre åren som varit då? Låt mig sammanfatta lite. :D Meya har blivit född, flyttat hemifrån, flyttade tillbaks, flyttade till mig, träffade Zelda och Stintan, blev kompis med Zelda, var grymt lydig från start, fann sin kärlek för kattungar och kaniner, lärde sig snurra runt och massa andra trix, träffade Yuna, blev bästis med Yuna, introducerades till agility, debuterade agility dagen efter sin 18månaders dag, fick en pinne i varje klass, fortsatte att förvåna mig och plockade pinnar varje tävling, uppflyttade till klass 2, tog agilitypinne på klass 2 debuten. Efter det började det gå segare i pinnplockandet, men vi hade hur kul som helst! Meya träffade människobebisen Nilo och blev förälskad, hon träffade även massa nya hundar som kom att betyda mycket för henne. Meya följde med på alla våra äventyrsresor och har träffat massa folk och hundar, vi blev uppflyttade till agilityklass 3! Nu är vi här och bara väntar på att få visa resten av världen vad vi inte visat dessa åren. Vi har mycket kvar :D Mohaha! Grattis älskade lilla mini sheltie! Vi skulle inte vara vi utan dig! Tyvärr får du ingen katt, ingen kanin och ingen bebis på din födelsedag. Hoppas det är okej. :) Puss  Det första ni la märke till i det här blogginlägget, om ni läste det förra, är att alla tre vovvarna på bilden har lika fina öron. :D Ni som varit med ett tag vet att den söta vovven i mitten är Yuna. Vilket är en ledtråd till att Kevin varit här idag. Alltid lika trevligt att prata om världsundergångar, död, hund, framtid, foto, föräldrar och skola med dem. Ja, Yuna var väl ingen aktiv debattör i det dela, inte mina hundar heller för den delen. Vad vovvarna pratade om sinsemellan har jag ingen aning om. De luktade på samma grässtrån som om de alltid har varit tillsammans. Jag hade ju hoppats på att de skulle bli lite överlyckliga och typ "Heeeej kompis, det var eeeevigheter sedan!" men det var mer "Tja, allt bra? Vad bra". Det var i alla fall jättetrevligt, saknar verkligen någon att rensa tankarna med så där. Nu låter jag som världens mest ensamma person utan vänner. Det är väl på något sätt sant, fast nej. Har inga vänner i närheten, eller jo, massa, men inga jag direkt umgås med. Alla mina bästa pratkompisar är så långt borta ju! :( Tacka vet jag bloggen, så att jag kan tömma ur mig lite i alla fall. Ni kan ju bara tänka er hur mitt huvud går på högvarv, så mycket konstigheter som jag tänker på varje dag. Hmm, jag undrar jag varför inga pratkompisar bor nära mig längre...... :( Haha, nä men, alltså, äsch.  Eftersom vädret var så strålande och jag hade lust att gå på en extra lång promenad begav vi oss till sjön idag. Något jag inte hade lust med, var däremot att gå själv, så jag tog min lillebror med mig. Packade en liten ryggsäck med lite smått och gott och drog iväg. Väl på plats, fann min skräpupphittande lillebror en trasig pall. Jag som satt med kameran i högsta hugg ville ha upp hundarna på pallen. Jag bara älskar mitt nya objektiv! Titta vad bra oskärpa den får till på bakgrunden. Hade jag fotat med förra hade vi sett in i husens vardagsrum. Okej, det objektivet hade inte varit dåligt om den lyckades med det. :O Ni fattar vart jag vill komma! :) Sheltien ser så rolig ut när den sitter. :) Det sticker ut päls överallt. Ja, i alla fall på mina hundar, för de är så otrimmade att det inte går att få bättre täckning än så. Med tanke på de antennerna liksom. Särskilt Meya. :P Fast jag tycker faktiskt att det passar henne lite, hon ska se lite ovårdad och busig ut. Sen kan jag försäkra er om att hon ser mer ovårdad ut om jag har varit där med saxen, än om man inte gör något alls. Zeldas öron däremot, de ser inte ens ovårdade ut, enligt mig. Har slutar med häftmassa på deras öron förresten. Gjorde jag för länge sen dock. Meyas tippar lite, lite och det finns en liten chans till att man kan lyckas tämja dem med lite mer disciplin, men neh orkar inte mer. Har piskat Zeldas i fyra år och Meyas i snart tre år. Eftersom de inte tippar nu, kommer de nog inte göra det sen heller. Dessutom är det så styggt med häftmassa på bilderna. Dessutom slipper jag alla "Vad har dem på öronen?" frågor. Jaha, detta blev ett litet inlägg om sheltie öron, ja men det är väl trevligt! :D Förresten, skulle ni tycka att det var roligt om jag gjorde någon sorts tävling? Fick lite lust att hitta på något sånt, bara för skojs skull, men det beror på er liksom. :) Tjosan på er!  Åååååh, helt plötsligt hade det gått tre dagar sedan jag senast bloggade. Vad i hela? Jag förstår inte, jag gör inget vettigt över huvud taget dessa dagar, är allmänt osocial och känner mig grymt stressad. Januari är verkligen en sån där depp månad, hatar den. Solen skiner nästan varje dag, vi har en liten gnutta snö och hundarna är ovanligt skuttiga. Ändå känner jag mig bara otillräcklig. Förlåt, det här skulle ju bli en lite rolig och lättsam uppdatering, men icke sa mitt innersta jag, som antagligen inte känner sig på topp. Men..... Jag förstår bara inte vem som kom på regeln om att man inte får börja en mening med men. Jag vill ofta starta en mening med men, men det får man inte och eftersom jag är lite pedantisk när det gäller skrivning så blir jag galen om jag försöker börja en mening så. Man får egentligen inte starta meningar med man heller. Har ingen aning om varför, jag gör det ändå. Vissa ord är jättesvåra att byta ut. Man bara måste använda det ordet. Som den senaste meningen nu, om man inte får använda man, vad ska man då ta? Kan ju i och för sig skriva jag, men det angår ju liksom inte bara mig. Några ord som jag avskyr att använda men som ändå tittar fram då och då är typ och liksom. Jag tycker faktiskt inte om att använda förkortningar heller, bara i sms och bara om det är ett långt ord. Inte typ, vad gör du? Hur lat får man bli med allt vgd? Totalt värdelöst och oengagerat. Det är okej med ord som iofs och tex. Något som jag tror att jag använder mig för mycket av, är kommatecken, oftast i samband med men. Därför blir det ibland så långa meningar, men jag tycker om det så. Tråkigt det skulle bli annars. T.ex. Jag såg en katt idag. Den var jättesöt! Bredvid den satt en uggla. Den såg ut att ha ont i vingen. Katten slängde upp den på sin rygg. Den haltade. Sen gick den mot veterinären. Med ugglan kvar på ryggen. Det skulle ju låta mycket mysigare om det var så här: Jag såg en katt idag, den var jättesöt. Bredvid den, satt det en uggla, men den såg ut att ont i vingen. Katten slängde upp den på sin rygg, samtidigt som den haltade. Sen gick den mot veterinären, med ugglan kvar på ryggen. Eller en enda lång mening kanske? Jag såg en katt idag som var jättesöt, bredvid den satt en uggla, men den såg ut att ha ont i vingen, så katten slängde upp den på sin rygg samtidigt som den haltade, sen gick den mot veterinären, med ugglan kvar på ryggen. Vad i hela Lina?! Vad är detta för svenska undervisning och vad är det här för sorgsen historia? Ni får ursäkta mitt yttersta jag. Jag kan inte göra något åt henne. Suck.... Herregud, det är värre än jag trodde. Hahahahaha, nu kan jag inte ens sluta driva med mig själv. Vilken tragisk människa jag är. Hahahaha! Det här var det flummigaste blogginlägget någonsin!! Hoppas ni haft en bra vecka :D  Satt i godan ro och klippte massa klor på stackars husdjur igår. När jag kom till Zeldas baktass blev jag paff och såg att det satt som en stor blåsa mellan hennes "tår". Mamma och pappa granskade och vi la på lite jodopax. Klockan var mycket så vi kunde inte göra mer än vänta till nästa dag. Hon hade ju inte ont och verkar inte vara mer besvärad av det än att hon ville slicka på det. Jag skrev ju i ett äldre blogginlägg om att hon hade haltat lite. Kom direkt och tänkte på det och undrar om det var det som gjorde det. Fast hon haltade ju bara under tre promenader, inte mer. Det var ändå en vecka sedan hon haltade senast. Vet inte om det hade någon koppling. Åkte till veterinären idag och han trodde först att det var varfyllt men efter att han klämt lite så kom det inget ut alls, så han ville inte ge medicin. Han tyckte att kroppen skulle klara av det själv. Vi fick en tratt i alla fall för att hon inte skulle ligga och slicka. Min första tanke med tratten var att Meya skulle bli livrädd, den friska lilla fisen som var hemma alltså. Det var inga problem dock, fast Zelda har inte fått in någon bra teknik än. Står hon på golvet med tratten, så hänger hela huvudet, hon stötter i alla golvlistor. Därför har hon bestämt sig för att bara ligga i min säng och se ledsen ut. Hoppas det läker fort, hon har ju inte ont av det i alla fall. Ser bara läskigt ut. :S Hoppas ni haft en bra dag med snö och sol! :D För er som undrar, hönapöna är Zeldas smeknamn. |
